Fredagen den 6 december 2019

Referat

Östergötlands Vallongille hade medlemsträff i Nyköping den 25 maj 2019.

Vi samlades på Nyköpings Kulturarvsmuséum "Stadsvakten".
Muséet är beläget i två gamla industrifastigheter - den äldre från 1750-talet -
den senare från 1850 - talet.
 
På muséet "Stadsvakten" visades mycket av Nyköpings samhälls - och industrihistoria.
Just nu visades bl. a. Christer Nilssons Trollerimuséum, Gert Fredrikssons prissamling, en gammaldags
skolsal, bokbinderi, textiltillverkning och om uppfinnarbröderna Hult.
 
En del av muséet var företaget "Metalltryckaren" som startades 1930 under namnet Nyköpings Cicelörverkstad, 
senare Tennverkstaden i Nyköping AB. Här fanns alla maskiner bevarade i sitt ursprungsskick - som man lämnade dem 1999
när firman upphörde.
 
Efter sedvanligt kaffe med smörgås förflyttade vi oss till föreläsningsdelen.
Lennart Danielsson inledde med en tyst minut för Yvonne Hägg som nyligen avlidit.
Hon tillsammans med Birger Persson var initiativtagare till Östergötlands Vallongille för 20 år sedan.
 
Vi välkomnades av Lars-Göran Pettersson som berättade om muséet och om 
Södra Sörmlands Industrihistoriska Förenings (SSIF) projekt: "Vallonerna i Nyköping".
 
Åke Gustavsson har ett brinnande intresse för Nyköpingstraktens historiska industriutveckling och
vallonernas betydelse för den.
Han berättade att Willem de Besche kom till Nyköping 1595.
Mäster Willem hade fått tjänst hos Hertig Karl för att utveckla och införa ny teknik inom bergsbruket.
Vintern 1607 - 1608 fick han i uppdrag att värva valloner i sitt hemland.
Ett trettiotal kom till Nyköpingsområdet.
 Här fanns redan malmen, skogen och vattenkraften.
Vallonerna kom med ny kunskap och ny teknik.
 
Fada, Bränn-Ekeby, Nävekvarn och Grishyttans bruk var de fyra viktigaste vallonbruken i Nyköpingstrakten.
Här göts de flesta kanonerna till den tidens svenska krigsmakt.
 
Det var Mäster Willem och hans valloner som byggde upp vapenindustrin i Sverige.
Willem de Besche stannade i Nyköping till 1618 då han flyttade till Finspång.
 
Inger Fernberg fortsatte sedan att berätta om de valloner som kom till Nyköping.
Hon hade tagit reda på namn och sysselsättning på många av dem.
 
Kaj Eriksson visade sitt bildspel om kanoner och kanontillverkning.
 
Sedan promenerade vi utefter den strömmande Nyköpingsån, genom planteringar och grönskande träd till NK-villan.
Där avslutade vi träffen med gemensam lunch.
 
Skrivet av Karin Fors   ÖVG
Bilderna har tagits av Kent-Inge Fredriksson.
 
1. Lars-Göran Pettersson på muséet "Stadsvakten" i Nyköping.
 
2. Intresserade åhörare lyssnade på Åke Gustavsson.
 
3. Åke Gustavsson berättade.
 
4. Inger Fernberg berättade fängslande om Willem de Besche.
 
5. Kaj Eriksson visade sitt bildspel.
 
6. Lennart Danielsson tackar Lars-Göran Pettersson för besöket på "Stadsvakten".
 
7. "Metalltryckaren" med gamla verktyg
 
 
8. Interiörbild av den gamla verkstaden "Metalltryckaren"
 
9. Samling utanför muséet "Stadsvakten".
 
10. Gammalt industriminne
 
Årsmöte 23 mars 2019
I år hade Östergötlands Vallongille förlagt sitt årsmöte till f.d. Ölstads Missionshus i Finspång, numera Stjärnborgs Kök.
 
Förväntansfulla deltagare bänkade sig kring borden i den gamla kyrksalen.
Vi började som vanligt med kaffe och smörgås.
Årsmötet genomfördes i rask takt.
Lennart Danielsson omvaldes som ordförande för det kommande verksamhetsåret.
Övriga ledamöter i styrelsen blev : Guy Gustafsson, Ewa Brandberg, Karin Fors, Björn Eriksson, Annika Arvidsson-Rosén 
och Kent-Inge Fredriksson.
 
I år var det 20 år sedan Östergötlands Vallongille bildades. Initiativet därtill togs av Yvonne Hägg och Birger Persson.
Vallongillet presenterade därför en jubileumsskrift om ÖVG:s arbete under 20 år.
 
Boken innehåller många olika artiklar om vår verksamhet. Där finns referat från våra utflykter och resor.
 Där finns berättelser om vallonerna och hur de värvades till de svenska järnbruken.
Här berättas också om några av de mer kända vallonerna som kom till Sverige och om hur deras liv här kom att bli.
Fram och baksida pryds med den vallonska röda tuppen.
Alltihop varvas med vackra färgbilder.
 
Sedan berättade Lars-Otto Gullman om konstgjutaren Carl Mertens och hans verksamhet i Finspång.
Carl Mertens föddes 1802 i Berlin.
Han utbildades och anställdes vid det statliga gjuteriet där.
I Berlin träffade Mertens den svenske Gustaf Magnus Schwartz som fått i uppdrag att bygga upp ett gjuteri i
anslutning till Teknologiska Institutet i Stockholm. Schwartz erbjöd Mertens att inrätta ett sådant.
Mertens tackade ja till erbjudandet och reste till Stockholm 1826.
När Mertens kom till Stockholm fanns det inga pengar till uppbyggnaden.
I Stockholm träffade Mertens emellertid ägaren till Finspångs Bruk Gustaf af Wetterstedt och anlitades av honom 
som konsult för att föreslå förbättringar vid bruket i Finspång.
 Carl Mertens anställdes vid Finspångs Bruk som arbetsledare i gjuteriet 1827.
Mertens inrättade också ett mindre gjuteri i ett litet hus som kallades Kapernaum.
Där ägnade han sig åt konstgjutning i järn med filigrantunna smycken som specialitet.
Mertens tillverkade förutom smycken många andra föremål i gjutet järn.
Det var bl.a. fruktfat och skrin i genombrutet järn, gravmonument, ljuskronor, apostlamedaljonger och trädgårdsurnor.
I Finspång kan vi också beundra Mertens " Järntempel " som står på en kulle.
Han göt även ett krucifix som skänktes till Risinge Kyrka.
Carl Mertens gifte sig med Beata Hallberg 1839 och fick med henne 4 barn, en son och tre döttrar.
Han pensionerades 1862 men fortsatte med konstgjutningen ända till sin död 1882.
Mertens begravdes på Risinge nya kyrkogård men vi vet inte exakt var.
 
Efter den intressanta föreläsningen om Carl Mertens avslutade vi samlingen med gemensam lunch.
 
 
Skrivet av Karin Fors.
Bilderna tagna av Kent-Inge Fredriksson.
 
1. F.d. Ölstads Missionshus, numera Stjärnborgs Kök
 
2.  Goda smörgåsar till kaffet.
 

3. Alla församlade i matsalen.

4. Lennart Danielsson tackar Lars-Otto Gullman med 
ett exemplar av jubileumsskriften.
 
 
 
 
 
 
Resan till Skyllberg
 
En vacker sensommardag, den 15 september , åkte Östergötlands Vallongille på sin höstresa till Lerbäcks Bergslag, nära gränsen till Närke. Bussen hämtade upp deltagare i Finspång, Norrköping och Linköping.
Det var glada och förväntansfulla röster som hördes i bussen.
Vår första anhalt dök plötsligt upp i skogen. Då hade vi kommit fram till Trehörnings hytta i Mariedamm.
Där blev vi mottagna av Hembygdsföreningens ordförande Ingela Oxelgren som följde oss under dagen.
Vi blev  bjudna på kaffe med dopp och fick en kort information om hur besöket var upplagt.
Efter kaffet blev vi uppdelade i två grupper. Den ena gruppen fick besöka kolmilan där ett antal karlar hade hjälpts åt
att bygga upp en kolmila och sedan vakta den dygnet runt i en vecka. När vi kom stod milan och svalnade och skulle snart rivas.
Bosse berättade för oss att det var vallonerna som lärde oss att bygga resmilor där veden står upp i milan.
Björkved ansågs ge det bästa träkolet. Veden täcktes först med granris och kraftpapper och överst med kolstybb. Milan i Trehörning krävde 40-50 m3 skog och gav c:a 300 säckar träkol.
Förr i tiden  användes träkol  i masugnen. Dessa 300 säckar kommer dock att säljas som grillkol.
Sedan förflyttade vi oss till hyttan.
Trehörnings masugn byggdes år 1636. År 1643 köptes masugnen av Louis de Geer. Han ägde redan Godegårds bruk som låg i närheten.
I masugnen tillverkades tackjärn som sedan fraktades till Godegårds bruk.
Där arbetades tackjärnet om till stångjärn.
År 1775 köptes Trehörnings masugn av familjen Grill. De byggde om anläggningen till den största och modernaste masugnen i Lerbäcks Bergslag.
Familjen Grill ägde masugnen fram till år 1888 då den köptes av Skyllbergs Bruk AB.
Trehörnings masugn blåstes för sista gången år 1889. Sedan stod den oanvänd och förföll i många år.
Masugnen restaurerades år 1932 av Lerbäcks hembygdsförening. Därefter har ytterligare ett par restaureringar utförts.
Trehörnings masugn ägs idag av Domänverket och förvaltas av Lerbäcks hembygdsförening.
Trehörnings masugn blev byggnadsminne år 2005.
Efter de intressanta visningarna hoppade vi in i bussen igen och kördes till Lerbäcks hembygdsgård. Det var ett så kallat hembygdscentrum där också kyrkan låg, det gamla kommunalhuset och Lerbäcks Teaterförenings lokal.
Vi tittade in i hembygdsgården där många fina miljöer från förra sekelskiftet visades.
Därefter åkte vi på slingriga vägar mot Rosendals festgård.
Där bjöds vi på en härlig lunchbuffé med dessert och kaffe.
Efter lunchen återstod ett besök.
Vi åkte till Skyllbergs herrgård där nuvarande ägaren Gustav Svensson tog emot oss. Redan år 1346 nämndes Skyllbergs Kungsgård.Till Skyllberg hör stora arealer jord och skog som skall förvaltas. Eftersom det var lördag var Skyllbergs Bruk stängt.
Gustav Svensson berättade att Skyllberg var ett vallonbruk där bl.a. fem generationer de Geer bott.
Numera finns endast två spiktillverkare i landet, Gunnebo och Skyllberg.
Eftersom spikanvändningen har minskat har bruket fått satsa på andra produkter t.ex. kraftledningsmaterial, kontaktledningsstolpar, mobiltelefonmaster och kraftledningsstolpar.
Vi gick en promenad i den välskötta parken runt herrgården. Där fanns många stora gamla träd, av vilka en del tyvärr drabbats av almsjukan.
Den vita herrgården låg där pampig i parken med fyra flygelbyggnader. I parken fanns även några minnesstenar som rests när Skyllberg haft kungligt besök. Vi fick stiga in i den fina lekstugan där många dockor bodde. Här fanns även ett växthus där en del stora blomkrukor vinterförvarades.
Efter promenaden fick vi dricka kaffe i det omgjorda arbetshäststallet. Här hade tidigare 12 arbetshästar hysts.
Vår ordförande Lennart Danielsson avtackade Ingela Oxelgren och Gustav Svensson  med den speciella handduken med vårt eget märke på, Finspångskanonen.
Sedan började vi återfärden.
Det hade verkligen varit en dag när vi fått se och lära oss så mycket nytt om en trakt som låg nära oss men som vi hittills inte vetat så mycket om.
 
Skrivet av Karin Fors ÖVG
 
 
Trehörnings masugn i Mariedamm
Skyllbergs herrgård
Lennart Danielsson (t.v.) avtackar Gustav Svensson
 
Fotograf: Kent-Inge Fredriksson ÖVG
Årsmöte 2018
 
Östergötlands Vallongille har haft årsmöte i Finspång den 11 mars 2018.
Vi samlades på Golfklubben på Viberga gård. Viberga har varit en gammal kultplats där spår fortfarande finns av svunna
generationer.
Snön låg vit över fält och golfbanor. Man såg långt bort mot Risinge kyrka åt ena hållet och mot närbelägna
Finspångs samhälle åt andra hållet.
 
Inne på golfklubben hade vi fått ett eget rum där vi kunde samlas.
Vi började med kaffe och en generös smörgås. Det blev många glada återseenden sedan förra träffen.
Efter kaffet visade Kent-Inge Fredriksson sin film: “ Resan till Upplandsbruken 2016 “.
Det var roligt att få återuppleva den intressanta resan där vi lärde oss så mycket om vallonernas liv vid bruken i Uppland.
 
Därefter avverkades årsmötet i rask takt. Vår ordförande Lennart Danielsson fick förnyat förtroende, likaså
sekreterare Ewa Brandberg och kassör Guy Gustafsson. Övriga ledamöter blev Karin Fors, Björn Eriksson och Annika Arvidsson-Rosén.
 
Efter årsmötet berättade historiekunnige Birger Persson om Aurora Taube som bodde på Finspångs slott.
Aurora föddes 1753 och kom som 16-åring till Finspångs slott efter att hon gift sig med den dubbelt så gamle Jean Jacques de Geer.
Hon fick sju barn.
Hon sägs ha varit en förtjusande slottsfru, vacker och charmfull. Därtill var hon en gästfri härskarinna på Finspångs slott.
Hon klarade väl av rollen som slottsfru med många tjänare och även många gäster.
Under Auroras tid besöktes slottet av både kungligheter och kulturpersonligheter. Gästböckerna finns fortfarande kvar på slottet.
Gästerna gjorde ofta utflykter med häst och vagn, bl. a. till lusthuset “Lugnet” som ligger i Engelska parken.
Auroratemplet, enligt traditionen ritat av Sergel, påminner oss ständigt om Auroras glansfulla liv på Finspångs slott.
En minnestavla på “Auroras ek” visar var Auroras sällskap stannade till under ett åskväder. Minnestavlan är numera flyttad till Vibjörnsparken.
I slottsparken finns också en minnessten från 1819 över Aurora som “förskönade Finspång”.
I Köp utanför Finspång finns “Auroras äng”. Dit for Aurora med sina gäster för att leka herdeliv.
 
Efter det intressanta föredraget om Aurora åt vi gemensam lunch.
En stund senare klev vi ut i solskenet alltjämt med Auroras liv i tankarna.
Skrivet av Karin Fors ÖVG
Viberga gård i vinterskrud
 
Golfrestaurangen Viberga
 
Goda smörgåsar
Kaffedags med bildvisning för Vallongillet.
Bilderna är tagna av Kent-Inge Fredriksson

 

 

 

 

Östergötlands Vallongilles höstresa till Åkers Styckebruk 2017

 
Lördagen den 23 september åkte Östergötlands Vallongille till Åkers Styckebruk.
Vi var 35 medlemmar på vår bussresa.
Bussen hämtade upp deltagare i både Linköping, Norrköping och Finspång.
Vädret var inte det bästa men stämningen i bussen var på topp.
På vägen till Åker hann vi även med en kaffepaus på en fin rastplats.
 
När vi anlände till Åkers Styckebruk fick vi redan i bussen en historisk återblick av Pehr Bengtsson om vad som hänt vid bruket.
Han berättade att år 1584 byggdes en hytta och år 1588 startade tillverkningen av gjutna järnkanoner.
År 1607 lät Hertig Karl uppföra en ny masugn. Byggmästare var Wilhelm de Besch.
År 1795 byggdes ännu en ny masugn som användes till 1917.
De stensatta delarna av den finns ännu kvar.
År 1635 fanns c:a 10 valloner vid hyttan .Dessutom fanns bl. a. kolare, kolkörare och malmkörare.
Troligtvis var det valloner som lärde ut hur man bygger en “resmila”av uppresta trädstammar.
Produktionen då, var omkring 100 kanoner per år.
 
Drottning Kristina utfärdade år 1654 ett privilegiebrev för Åkers bruk för att gjuta kanoner
och bruket fick från och med då kalla sig Åkers Styckebruk. Stycke betyder kanon.
Den sista kanonen göts år 1866.
Efterhand övergick produktionen till fredliga föremål som plogar, spisar och valsar.
Idag är gjutna valsar företagets produkt.
 
När vi fått en grundlig introduktion om bruket fick vi besöka bruks- och hembygdsmuséet
som är inrymt i det gamla sädesmagasinet.
I muséet fanns bl.a. Åkerskanonen, modell 1863 som tillverkades för svenska armén.
Kanonen hade räfflat eldrör som uppfanns här år 1847.
Det gjorde att projektilen kunde skjutas längre och mer träffsäkert.
Här fanns också gjutna stolpar, staket och gravvårdar.
För köket fanns järngrytor och andra köksredskap.
Även järnspisar tillverkades.
Under första halvan av 1900-talet blev gjutna avloppsrör en stor produkt.
 
Sedan fick vi förflytta oss gående till Bruksarkivet.
På vägen dit kunde vi se hela den fina bruksmiljön med bl.a. hammarsmedjan,
gröna stugan, huvudkontoret, herrgården och bruksgården.
Det var en fantastisk miljö där alla husen var väl underhållna.
Bruksarkivet var inrymt i den gamla masugnen från 1795. Den har nu byggts på
med en trä-överbyggnad och en ny sidobyggnad där entrén fanns.
 
På bruket fanns förr flera skrivare som präntade ner skrivelser och handlingar av alla de slag.
I arkivet återfanns handlingar från tidigt 1600-tal till 1975.
Brev skickades till bruksägare. Ritningar på produkter och byggnader togs fram.
Kartor ritades och böcker om de anställda skrevs.
Man kunde följa en anställds hela tid vid bruket med löneutbetalningar, kassaböcker, sjukdom,
ev. böter eller fattighjälp.
Här fanns kartor över gruvhål, arbetarbostäder och broar m.m.
Dessutom fanns 700 ritningar i naturlig storlek till kanoner av olika typer och kalibrar.
Ett av de företagshistoriska skatterna i arkivet var drottning Kristinas privilegiebrev
från 1654 med namnteckning och sigill.
 
I Bruksmuséet fanns ett förrådsrum där ömtåliga kartor och ritningar förvarades i papprullar.
Andra böcker och handlingar förvarades i mappar och boxar i ett stort antal flyttbara hyllor.
I visningsrummet fanns glasmontrar där den senaste temautställningen låg framme till beskådande.
Höstens tema var:” Några byar i Åker och deras utveckling”.
Till arkivet kan man även komma för att forska om det är något speciellt man är intresserad av.
 
Efter guidningarna väntade vår buss och tog oss till en närbelägen restaurang där vi åt lunch.
Sedan  vände vi hemåt med all vår nyvunna kunskap om järnhantering och kanontillverkning
vid Åkers Styckebruk.
 
 
                                       --------------------------------------------------
 
 
Skrivet av Karin Fors, ÖVG
 
 

Bilder från vår utflykt till Åkers Styckebruk finns i vårt Bildarkiv.

1.Kafferast utanför Flen
2.Gröna stugan från 1760-talet på bruksområdet. Den har varit handelsbod.
3.Huvudkontoret. Uppfört 1795
4.Bruksarkivet som är byggt ovanpå den gamla masugnen från 1795.
5.Informationstavla utanför Bruksarkivet
6.Papprullar innehållande gamla kartor och ritningar i Bruksarkivet.
7.Hyllor med gamla handlingar i Bruksarkivet.
8.Gamla kanoner i olika modeller.
9.Kanoner utanför Bruksarkivet.
10.Bruksarkivet sett från sidan.
11.Kanonvodka ???
12.Vår guide Per Bengtsson framför Åkerskanonen modell 1863.
13.Det gamla ridhuset från 1866.
14.Cykel ???
15.Vår ordförande i Östergötlands Vallongille, Lennart Danielsson
avtackar vår guide Pehr Bengtsson.
 
Bilderna har tagits av Kent-Inge Fredriksson.

 

Årsmöte 2017

Östergötlands Vallongille har haft årsmöte på Arbetets Museum i Norrköping. 36 medlemmar deltog. Till ordförande valdes Lennart Danielsson. Övriga ledamöter i styrelsen är Ewa Brandberg, Guy Gustafsson, Björn Eriksson, Karin Fors och Annika Arvidsson-Rosén. Innan årsmötet besöktes utställningen:? Valloner ? arvet till svensk stålindustri?. Vallongillet guidades runt av Olivier Guyaux från Atelier l ´Imagier från Bryssel och av muséechef Niklas Cserhalmi.Efter årsmötet intogs lunch på restaurang Laxholmen. I bildarkivet finns följande bilder

1. Muséechef Niklas Cserhalmi t.v. berättar om vallonutställningen.  

2. Olivier Guyaux från Atelier de l` Imagier i Bryssel berättar om vallonernas liv.  

3. Åhörare på vallonutställningen.  

4. Olivier Guyaux berättar. I bakgrunden gamla bilder på vallonernas liv i Vallonien.  

5. Besökare på vallonutställningen.

6. Östergötlands Vallongilles årsmöte 11 mars 2017 på Arbetets Museum.  

7. ÖVG: s årsmöte med ordförande Lennart Danielsson samt sekreterare Ewa Brandberg.  

8. Lunch på Restaurang Laxholmen på muséet.  

9. Lunch på Restaurang Laxholmen.  

10. Östergötlands Vallongilles ordförande Lennart Danielsson omgiven av Sällskapet Vallonättlingars ordförande Anders Herou samt Martine Leclercq från Belgiska ambassaden i Stockholm.

 

Resan till Roslagen

Lördagen den 28 april åkte ca 30 medlemmar från Östergötlands Vallongille på resa till Roslagen.
Avsikten med resan var att besöka de vallonbruk som fortfarande finns kvar.
Bussresan startade i Finspång och vårt första stopp var på Grassagården i Strängnäs där vi fick dricka vårt kaffe
på den kringbyggda borgargården från 1600-talet. Solen sken och vi hörde vårfåglarna kvittra i träden.
Under nästan hela vår resa hade vi vår kunniga vallonguide Ewa Wrede med oss.
Hon berättade fängslande och intressant om allt vi passerade.
 
Vårt första besök gjorde vi vid Dannemora gruvor. Där har man brutit järnmalm sedan medeltiden.
Inom gruvområdet finns ett 50-tal dagbrott varav Storrymningen är det största.
Man räknar med att djupet där är 80-100 m.
Sedan gick färden vidare mot Österbybruk där vi inledde med lunch på Stallkaféet.
I Österbybruk kunde vi besöka världens enda komplett bevarade vallonsmedja från 1600-talet.
I smedjan kunde man lätt föreställa sig det slitsamma arbete som smederna utförde.
Två skift bytte av varandra var tredje timme och på detta sätt hölls smedjan i gång dygnet runt,
från söndag kväll till lördag middag.Smederna gick sällan eller aldrig hem under veckorna.
Friskiften tillbringades i “labbyt”. Där vilade man och dit kom smedhustrurna med mat.
 
Efter en innehållsrik dag var det dags att checka in på Söderfors Herrgård som ligger vid Dalälven.
Vi blev tilldelade våra rum i flyglarna på  gården.
Innan middagen hann vi gå en promenad i den fina bruksmiljön.
I Söderfors var smedbostäderna vitputsade där de stod i sina rader.
Där fanns också en brukskyrka, ett Enkehus och ett naturaliekabinett från 1786 med mer än 600
uppstoppade fåglar och däggdjur.
 
Efter en god natts sömn fortsatte vi vår resa. Nu gick färden till Strömsbergs bruk.
Det är landets enda vallonbruk med järnbrukets alla delar bevarade.
Av industrianläggningen är masugnen den kanske mest framträdande delen. Den uppfördes till sina äldsta delar 1723.
De två stora kolhusen är från mitten av 1800-talet. Guiden berättade att det gick åt 4 m3 ved var 20:e minut.
Hammarsmedjan med anor från 1640-talet renoverades i början av 1980-talet.
Här ligger även en mindre klensmedja.
 
Därefter åkte vi vidare mot Lövstabruk där vi började med att dricka förmiddagskaffe i den gamla smedbostaden.
Sedan fick vi en fantastisk visning av herrgården med salar, salonger och herrgårdskök.
Lövstabruk var en gång Sveriges största järnbruk, ägt av släkten de Geer i 13 generationer.
Det var Louis de Geer som organiserade en värvning av kunnig arbetskraft från Vallonien. Vallonerna var kända för sin skicklighet att smida kvalitetsjärn.
Sedan 1986 ägs bruket av en stiftelse.
Här finns inga verksbyggnader kvar men en fantastisk genuin 1700-talsmiljö med smedbostäder, herrgård, park och brukskyrka.
Lunch åt vi på Lövstabruks Wärdshus.
Vi hann också med ett besök på Lövsta Bruksarkiv.
Här finns brukshistoriskt arkivmaterial och kunskaper som ska bevaras för framtiden.
 
När bussen vände hem kände vi att vi fått en god inblick i det liv som vallonsmederna och deras familjer levde.
 
 
Nedtecknat av Karin Fors
Östergötlands Vallongille
Vår guide Ewa Wrede                                                Framför dagbrottet i Danemora
 Dagbrottet                                                Vändkors för stånggång
Österbybruks herrgård                               Smedjan i Österbybruk
 
Labbyt                             Söderfors herrgård 
 
Grillska huset                                              Vår guide på Strömsbergs bruk
                                                                  framför resterna av masungnen
 Hammarsmedjan                                          Kolhus
Lövstabruks herrgård                                    Framför herrgården finns det kanoner
                                                                   från Finspång     
 
Foto Louise Gustafsson
 
 
 

 

Årsmöte referat

Östergötlands Vallongilles årsmöte

Det var vår i luften när Östergötlands Vallongille samlades till årsmöte i Finspång.
Årsmötet hölls den 19 mars 2016 på Slottsmässen som ligger i en flygelbyggnad till Finspångs Slott.
Det var Louis de Geer d.y. som lät bygga slottet som var färdigt 1685.
Runt slottet växte bruket upp med bl. a. smedjor, kanongjuteri och arbetarbostäder.
Detta kallas ibland Bruksmiljöernas Drottningholm.

På årsmötet var drygt 30 personer närvarande.
Lennart Danielsson omvaldes till ordförande för det kommande verksamhetsåret.
Omvaldes gjorde även Guy Gustafsson till kassör och Ewa Brandberg till sekreterare.
Sylvia och Lars-Arne Esping valdes till revisorer. Till suppleanter valdes Karin Fors och Birger Persson.
Sten Brandberg valdes till sammankallande för valberedningen.

Efter årsmötet fick vi en utförlig guidning på Finspångs turbinhistoriska museum
som ligger inrymt i det gamla Orangeriet  från 1830-talet där också Sveriges äldsta vinstock finns.
På turbinmuséet möttes vi av Per Thörnblad och Göran Tjellander som berättade om företagets framväxt
från Bröderna Ljungström till dagens Siemens.
På muséet fanns allt från den första orderboken till flygplansmotorn Dovern som utvecklades till att bli en av
dåvarande Stals mest sålda gasturbiner.
Efter en mycket spännande visning gick vi tillbaka till Slottsmässen där vi intog vår lunch.

 

Fotograf Louise Gustafsson

 

 

Lördagen den 19 september

Östergötlands Vallongille har besökt Risinge Hembygdsgård och S:ta Maria kyrka i Risinge. Guider från hembygdsföreningen visade hembygdsgården och den gamla kyrkan. Samlingarna i museet imponerade på de 35 deltagarna. Många av föremålen är gamla och många är av en ålder, som deltagarna kände igen från far- och morföräldrar. Samlingen är imponerande och är pedagogiskt exponerade. S:ta Maria kyrkas historia berättades på initierat och kunnigt sätt. Deltagarna kände historiens vingslag när kyrkan utvecklingsfaser berättades. Efter visningarna förflyttade sig sällskapet till en närbelägen restaurang för lunch. Sammankomsten avslutades med ett föredrag av universitetslektor Edgar Almén, som berättade om ”Vallonernas reformerta tro”. Föredraget kommenterades med många ”aha-upplevelser”. Vi insåg att vallonerna inte var kalvinister på ett sätt, som man tidigare trott. Den reformerta trons utveckling fascinerade åhörarna. Säkert hade vallonernas tro skapat frågor hos allmänheten och förtret bland prästerskapet på 1600-talet.

Mingel innan Hembygdsföreningen tar över. Våra guider.

Snart börjar föredraget. Här avtackas vår födragshållare av vår ordförande. Fotograf Kent-Inge Fredriksson

Lördagen den 16 maj.
Vårutflykt till Gruvstugan i Hällestad.

Östergötlands Vallongille gjorde den 16 maj en vårutflykt till Gruvstugan i Hällestad.

Där berättade historiekännaren Jan-Erik Karlström om gruvdrift och bergshantering som ägt rum i området från 1640-talet och framåt. De som ville kunde sedan gå runt i omgivningarna och ta del av den historiska miljön.

Träffen avslutades med gemensam lunch på Hällestadgården.

Östergötlands Vallongilles årsmöte den 28 februari
Årsmötet hölls på Bildningen i Finspång och 51 medlemmar var närvarande.
Ordförande Lennart Danielsson omvaldes på 1 år.
Björn Eriksson och Annika Arvidsson Rosén valdes till nya ledamöter på 2 år.
Till ny styrelsesuppleant valdes Karin Fors på 1 år.
Revisorerna Sylvia och Lars-Arne Esping samt revisorssuppleant Birger Persson
omvaldes alla på 1 år.
Efter årsmötet berättade Håkan Asmundsson från Östergötlands Genealogiska
Förening hur man kan utnyttja den moderna DNA – forskningen när man
släktforskar. Sammankomsten avslutades med gemensam lunch på restaurang
Slottsparken.