Fredagen den 28 januari 2022

Publicerad 2021-10-25

Årsmötet 2021


Östergötlands Vallongille kunde äntligen genomföra sitt årsmöte.

Vi träffades den 11 september 2021 i Stavsjö Föreningshus. Det blev många glada återseenden 
eftersom vi inte hade kunnat ses tidigare p.g.a. pandemin. Vi hade med oss egna kaffekorgar och 
slog oss ner i föreningshusets stora sal. Det fanns mycket att prata om sen sist samtidigt som vi 
njöt av förmiddagskaffet.
 
Vårt årsmötesförhandlingar genomfördes snabbt. Det blev inte några nya överraskningar. Lennart
Danielsson omvaldes som vår ordförande. Vår kassör Guy Gustafsson och vår sekreterare Ewa
Brandberg kvarstår. Övriga ledamöter i styrelsen blev Björn Eriksson, Karin Fors, Kent-Inge
Fredriksson och Annika Arvidsson-Rosén.
 
Efter årsmötet fick vi lyssna på en intressant redogörelse om Stavsjös historia av Monika Svensson, 
Johnny Ahl och Fred Örsjö. De visade samtidigt ett bildspel.
 
Stavsjö Bruksmuseum är en ideell förening och muséet finns i den gamla kraftstationen och i det s.k.
Labbithuset. 
 
Stavsjö Bruk grundades av Gert Störning 1666. Läget var bra. Här fanns både vattenkraft och stora skogar 
samt ingen protesterande befolkning. 1670 fanns här redan 2 masugnar.
Under brukets 200 första år var det krigsmaterial som framställdes. Den största kanonen som tillverkades 
var en 24-pundskanon. Det innebar att kulan som passade vägde 24 pund, c:a 12 kg.
 
Det tillverkades ungefär en kanon i veckan. Man tillverkade en modell i trä . Sedan täckte man trämodellen 
med lera  som brändes till en gjutform. Träet knackades ur och sedan fick man placera gjutformen i en 
sandgrop för att hålla emot trycket när formen fylldes med flytade järn. Sedan borrades kanonen ur för
att få fram rätt kaliber.
 
Stavsjö har drabbats av 2 stora bränder. 1719 kom ryssarna och brände. 1915 drabbades Stavsjö än en gång. 
Då brann bl.a. herrgården och med den arkivet som innehöll mycket av brukets historia. 
 
Järngods från Stavsjö har haft tre olika märkningar:
GS-Gert Störning
VB- von Berschner, en senare ägare
och Stavsjö.
 
1859 göts den sista järnkanonen vid Stavsjö bruk. Därefter tillverkades bl.a. ångmaskiner, tröskverk, 
verktygsmaskiner och Göta kanals gjutgods.
I dag har Stavsjö 78 anställda, i tvåskift. 230 miljoner i omsättning varav 87 % går på export.
Dagens produktion består av skjutspjällsventiler i olika utföranden. Stavsjö är i dag i tysk ägo.
 
Sedan fick vi gå till både Labbit och Bruksmuséet. I Labbit  fick masugnsarbetarna bo under tiden masugnen eldades.
Då fick ingen gå hem utan masugnen skulle hela tiden passas och arbetarna fick turas om att vila i Labbit.
Senare har huset även använts som ungkarlsbostad och familjebostad. Nu finns där i ena rummet en utställningslokal
och in det andra ett gammaldags kontor.
 
Den andra delen av muséet är inrymt i den gamla kraftstationen. Muséet försöker få "hem" några av de gamla kanonerna
som finns utspridda på många håll. 2003 kom flera gamla Stavsjökanoner "hem" och finns nu i muséet. 
På muséet finns även gamla fotografier från bygden, trädgårdsurnor samt gamla skjutspjällsventiler. Där finns också en 
fantastisk modell av Stavsjö bruksområde från 1914, alltså året innan branden då herrgården brann ner.
 
Efter besöket på muséet begav vi oss till Stavsjö Krog och Kafé. Där åt vi en god lunch tillsammans innan vi vände 
hemåt med mycket ny kunskap om Stavsjö.
 
 
                                        Skrivet av Karin Fors ÖVG