Resan till Vånga

Lördagen den 16 september samlades 33 medlemmar från Östergötlands Vallongille

på Vånga Hembygdsgård. Det var riktigt sensommarväder med blå himmel bortom

Vångas vita kyrktorn. 

Arne Hultkvist hälsade oss välkomna och berättade om hembygdsgården. Kullen där

hembygdsgården ligger har från början varit prästgårdens kohage.

De första husen som kom på plats var en gammal loftbod samt Fridhemsstugan som

är en gammal ryggåsstuga. Smedjan hade tänts upp för vår skull, 

för att vi skulle få se och påminnas om våra förfäders hårda arbete och slit i hyttor och smedjor.

Det största huset var Käslingestugan där vi serverades kaffe med goda smörgåsar och

hembakad sockerkaka. Efter kaffet kunde vi gå runt bland de olika husen.

Muséet innehöll många föremål från självhushållningens dagar. Arkivet var inrymt i 

Ribbingsholmsstugan. Där kunde man bl.a. studera gamla kartor och gamla fotografier.

Fridhemsstugan bestod av ett enda stort rum, ett litet kök och en farstu. 

Här fanns inget innertak utan det var öppet ända upp mot takåsen. Här bodde säkert en hel familj,

kanske tre generationer tillsammans.

Efter besöket på hembygdsgården förflyttade vi oss till Bygdegården "Klippan".

Där möttes vi av Jan-Olov Olsson som hade tagit reda  på mycket om Wånga Bergslag 

och berättade för oss:

" I Vånga Bergslag har man endast brutit bergmalm. Man vet inte exakt när järnhanteringen började. 

Handlingar som skulle kunnat visa det försvann i en eldsvåda i Riksarkivet i Stockholm 1697.

År 1282 drog man in prästernas järntionde i Norra Östergötland som en skatt till kronan.

Digerdöden härjade c:a 1350. Endast ett fåtal personer överlevde inom socknen. 

Man tror att efteråt förekom en viss invandring från Dalarna eftersom Vångadräkten påminner 

om vissa daladräkter.

De äldsta uppgifterna om hyttor inom Vånga socken är att Lada hytta fanns 1386 och 

att Bagghyttan fanns 1377. År 1450 nämns Stenshyttan.

Vid brytning av malm användes i gamla tider "tillmakning". Då eldade man på berget för att 

berget skulle bli hett. Sedan hällde man på kallt vatten så att berget sprack i bitar.

Vid byggnationen av Linköpings domkyrka 1480 användes järn från Vånga.

Biskop Henrik Tidemansson ( Biskop i Linköping 1465-1500) var byggherre vid byggandet av 

biskopsborgen Munkeboda i Norsholm, vid byggandet av Biskopshuset i Vadstena och 

vid byggandet av domkyrkan c:a 1515. Då hade kyrkan ännu inget torn.

Gustav Vasa hade noggrann kontroll med skatteindrivning av järnhanteringen.

Hyttlängder finns bevarade från Vånga.

År 1542 anlades en hammarsmedja vid Orga. En koppargruva fanns också vid Lada.

År 1580 lades grunden till Finspångs Bruk. Wellam de Besch drev verksamhet

till början av 1600-talet då vallonerna började anlända.

År 1644 instiftades Bergskollegium som var kronans kontrollmyndighet.

Efter Wellam de Besch tar de Geer över och fortsätter verksamheten 

som då bestod av tillverkning av kanoner och handeldvapen.

Under 1600-talet fanns i huvudsak två gruvfält i Vånga, Storgruvefältet och Glansgruvefältet.

Hemmingstorps hytta var verksam 1647- 1747.

Under 1700-talet började malmen sina. Vånga Bergslag började avvecklas och 

Finspångs Bruk drog sig ur verksamheten vid gruvorna. Beslutet att Bergslagsrättigheterna 

upphörde kom 23 januari 1830. Bergslagskollegium avvecklades 1850.

Då började industrialiseringen av Sverige på allvar."

Efter det spännande föredraget avslutade vi besöket med en härlig "landgång", dricka, kaffe och kaka.

   Skrivet av Karin Fors

Samling framför Käslingestugan.

 

 

 

Arne Hultkvist berättar om hembygdsgården.

 

 

 

I Klippan berättar Jan-Olof Olsson om Vånga Bergslag.

 

Lyssnar på Jan-Olov Olsson

Foto Guy Gustafsson