Onsdagen den 6 juli 2022

Publicerad 2022-05-23

Vårens uflykt


ÖVG:s vårutflykt 2022
En härlig vårdag 14/5 samlades vi i Kristinefors där Skönnarboleden ansluter. Vi var c:a 30 st. medlemmar.
Gunilla Ström från Tjällmo Hembygdsförening mötte oss. Medan vi drack vårt kaffe berättade Gunilla om 
platsen.
I trakten har funnits 10 masugnar och tre järnbruk, Hättorp, Lämneå och Skönnarbo. Det gav många ytterligare
arbetstillfällen för folk med kolning, transporter och körningar av stångjärn. Gårdarna runt omkring sysslade
också med gårdssmide och producerade bl. a. stora mängder spik.
Skönnarbo fick Bergslagsrättigheter redan 1377. Sedan passerade många ägare under århundradena.
Louis de Geer köpte bruket för tillverkning av vad som behövdes i de stora krigen.
Karl Johansson köpte bruket 1704 och startade en stångjärnshammare. Han köpte in tackjärn och
omvandlade till stångjärn. 
Fredrik Lagersvärd blev ensam ägare 1772. Förutom stångjärn gjorde man senare olika bruksföremål.
Man delade bl.a. stångjärnet i bitar som bönderna kunde hämta och smida till nubb och spik.
Bönderna lämnade färdig spik och fick nya stångjärnsbitar tillbaka.
Per Persson, brukspatron från Nora köpte bruket för 28.000 riksdaler varav han hade med sig 14.000  i en trälåda
kontant vid köpet. Pers son Per Wassrin och senare även sonsonen Per August Wassrin drev också bruket. 
Per August uppförde även flera nya sågverk.
1862 såldes bruket vidare till Otto Lagerfelt. Han blev känd för sin omsorg om skogen och jorden.
1873 övergick Skönnarbo till Haddebo bruk men allt lades ner 1881.
En såg fanns kvar inpå 1930-talet.
Nu är det Sveaskog som äger marken efter bruken.
Efter Gunillas spännande berättelser vandrade vi Skönnarboleden upp till platsen där det gamla bruket legat.
Vi passerade  många minnesmärken från järnhanteringens dagar. Vid platsen för det gamla Skönnarbobruket 
har det stora vattenhjulet ersatts. Det nya vattenhjulet tillkom under åren 2000-2002 och fick en diameter på 5 meter.
2005 kompletterades det med en modell av en räckhammare. Vattenhjulet hade satts igång för oss och vi kunde 
lyssna på de rytmiska hammarslagen  där förr så många smeder arbetat.
Därefter traskade vi tillbaka genom det vårfina landskapet till parkeringen.
Vi tog våra bilar och åkte söderut till Tjällmo hembygdsgård som ligger vid Tjällmo kyrka.
Där hade Gunilla dukat upp vår lunch i solskenet. Vi fick räksmörgås och dricka samt kaffe och hembakad kaka.
Vi tackade Gunilla för hennes insats och för den goda lunchen. 
Hon fick vår presenthandduk med Vallongillets logga på.
Hembygdsgården består av flera byggnader bl.a. Bolingstorpet som skänktes till prästgården av Hertig Johan 1610.
Det är en s.k. sidokammarstuga med en farstu, ett boningsrum med eldstad samt ett förrådsrum.
Så många av våra förfäder som har bott så enkelt !
Därefter fick vi en stund att utforska hembygdsgårdens olika byggnader med museum och hantverksbod.
Muséet innehöll många fina miljöer av livet förr i tiden. 
I hantverksboden  kunde vi köpa med oss ett minne från besöket, något hantverk eller något ätbart.
Återigen hade vi fått en intressant lektion om vår historia.
 
Skrivet av Karin Fors  ÖVG