Referat

Östergötlands Vallongille hade ett välbesökt årsmöte den 15 mars 2020.

Vi träffades återigen i Ölstad gamla missionshus i Finspång.

Missionshuset används numera av Stjärnborgs Kök men har fortfarande kvar sin lantliga charm.

Vi samlades runt borden, småpratade och drack kaffe med fralla.

Därefter inleddes årsmötet.

 

Lennart Danielsson omvaldes som ordförande, liksom Guy Gustafsson och Ewa Brandberg som sekreterare.

Övriga ledamöter i styrelsen blev Karin Fors, Björn Eriksson, Kent-Inge Fredriksson och Annika Arvidsson-Rosén.

 

Vallongillet hade bjudit in Bo Lindén för att han skulle berätta om Lotorps bruk, så efter förhandlingarna klev han upp i talarstolen.

Bo Lindén har forskat om Lotorps bruks historia i många år och även fått fram många gamla fotografier, bilder och kartor. 

Till dessa bilder berättade han om brukets historia.

Bo berättade att brukspatron Gilius de Flon  (1600-1669) var gift med Anna Maria Thierry (1610-1687).

De hade 5 barn, Johan, Maria, Gilius d.y., Vilhelm och Petter.

Mäster Gilius de Flon benämns formeur (formare) i ett kontrakt hos Louis de Geer.

Mäster  bodde på Grostorp.

Han tog kontakt med bönderna i Lotorps by och fick lov att arrendera strömmen nedanför byn mellan Ormlången och Gron.

Byggnationerna kom igång 1635.

År 1698 finns Lotorps bruk med på en karta.

År 1700 fanns 12 anställda med Olof Andersson som hammarsmedsmästare.

Förvaltare Carl Ekman övertog Finspångs Styckebruk och köpte det från de Geer1856.

I köpet ingick då även Lotorps bruk.

Då lät Carl Ekman bygga en järnväg mellan Finspång och Lotorp.

Vagnarna drogs av hästar.

År 1876 köpte Carl Ekman in ångloket "Lotorp 1"

I Finspång byggdes då en ny järnvägsbro där tågen med järnmalm och smidesprodukter kunde forslas ut i världen.

Carl Ekman skaffade sig även en tjusig salongsvagn med stoppade möbler. Vagnen finns idag på järnvägsmuséet i Gävle.

Lotorps bruk var en enorm anläggning. 

I slutet på 1800-talet levererade bruket propellrar, vevaxlar och vevstycken till maskiner.

Det mesta levererades till staten.

Ångbåten "Färdig" fraktade ved från Sandudden till Lotorp. Järnmalm kom från Flasbjörke och Börgöls gruvor.

År 1800 byggdes Lotorps herrgård.

I Lotorp fanns ingen affär.  Folk handlade mest på marknader

Butarna (transportarbetarna) köpte in varor och en affär öppnades i en av herrgårdens flyglar..

2 gånger i månaden fick Lotorparna åka gratis med tåget in till Finspångs marknad för att handla.

 

Lotorps storhetstid som järnverk började vid mitten av 1800-talet.

 

År 1905 fick brukets stålgjuteri läggas ner.

År 1915 genomfördes det sista arbetsskiftet vid smältugnssmedjan.

År 1917 hade Fiskeby köpt Yxvikens sågverk.

År 1918 köptes Lotorps bruk av Fiskeby.

År 1919 las bruket ner. Det sista var martinverket och ånghammarsmedjan.

 

`År 1962 gick det sista tåget på Lotorpsbanan.

I dag är rälsen uppriven och banvallen har blivit cykelbana som på så många andra ställen.

Ingenting finns kvar av Lotorps bruk.

Där det för ett antal år sedan anlades en fotbollsplan inom det gamla bruksområdet hade Fiskeby tillverkat slipers som impregnerats med arsenik.

När detta upptäcktes stoppades omedelbart allt nyttjande av planen.

Därför står den nya planen idag öde och oanvänd.

 

Vi var alla mycket imponerade av Bo Lindéns intressanta föredrag.

Som tack för detta överräckte vår ordförande en speciell gåva, en handduk med Vallongillets logga, en kanon, på.

Vi avslutade vårt årsmöte med en god lunch.

 

 

Skrivet av Karin Fors ÖVG

 

1.Lennart Danielsson i Ölstad Missionshus

 

2.Årsmötesförhandlingarna var välbesökta.

 

3. Bo Lindén berättade om Brukspatron Gilius de Flon och hans familj.

 

4. Bo Lindén berättar.

 

5. Lennart överräcker vår tackgåva till Bo Lindén.

 

6. Många lyssnade intresserat.

 

7. Nu är det slut.

 

8.Bo Lindén framför den vackra väggmålningen i Ölstad Missionshus.

 

Fotografierna är tagna av Kent-Inge Fredriksson

 

Östergötlands Vallongille hade sin höstträff den 19 oktober 2019.

Vi träffades ett 30-tal personer utanför Norrköpings Stadsbibliotek i det vackra höstvädret. 

Träden i promenaderna lyste rödgula.

 

Ola Gustafsson mötte upp och visade in oss i biblioteket.

Först till ett samlingsrum där vi kunde dricka vårt medhavda kaffe 

och sedan till en föreläsningssal där vi bänkade oss.

Ola Gustafsson är bibliotekarie och enhetschef på Stadsbiblioteket.

Hans stora intresse är kulturarvsfrågor med fokus på bokhistoria.

Han är satt att förvalta muséets äldre boksamlingar.

Den mest värdefulla är "Finspångssamlingen" som innefattar 450 års bokhistoria.

På de Geerarnas tid förvarades böckerna på Finspångs slott.

Slottet i Finspång var en samlingsplats för kultur och teater och många gäster kom dit.

Brukspatronerna gjorde långa resor och köpte böcker på mässor utomlands.

Böckerna innehöll senaste rön inom metallurgi, vetenskap, religion och ekonomi.

I slutet av 1800-talet kom Finspångs bruk på obestånd och tvingades sälja boksamlingen för 1 krona/ volymen.

Samlingen innehöll 35.000 böcker.

Första gången boksamlingen katalogiserades var 1747.

Samma sak gjordes ytterligare en gång 1883.

År 2010 lades böckerna in i en databas.

Detta gör att forskare över hela världen kan gå in och ta reda på vilka titlar som finns.

 

Ola Gustafsson berättade att de tidigaste böckerna skrevs på pergament.

De skrevs för hand med gåspenna och bläck.

Ofta utvecklades den första bokstaven på en sida till ett helt konstverk, s.k. anfang.

Böcker som trycktes före boktryckarkonsten på 1500-talet kallas inkunabler.

De trycktes på lumppapper.

 

En av de finaste handskrifterna från samlingarna är en tidebok, en katolsk bönebok, skriven på pergament, 

troligen från 1440-talet.Den har också utsökta bilder, tecknade och färglagda för hand.

Gustav Vasas bibel är tryckt på svenska.Här får det moderna svenska språket sin form.

Vasabibeln trycktes i 2000 exemplar.

 Kungen beslöt att alla församlingar i Sverige skulle införskaffa denna bibel för egna pengar.

Vasabibeln från Finspångssamlingen är i ett utmärkt skick med texten Biblia på bokryggen.

I äldresamlingarna finns också : "Sju böcker om människokroppen."

Det var den belgiske läkaren Andreas Vesalius som publicerade böckerna på 1500-talet.

Eftersom han som läkare ville få kunskap om människokroppens uppbyggnad stal han lik på galgbacken och 

obducerade dem sedan.

Böckerna innehöll också ett stort antal gravyrer av människokroppen.

 

Handskrifter kallas manuskript i bibliografiska sammanhang.

En mycket betydelsefull handskrift är Louis de Geer III:s katalog över Finspångssamlingen från 1747.

Katalogen innehåller ung. 6500 titlar som samlingen då innehöll.

 

Erik Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna" innehåller kopparstick över svenska städer och befästningar.

Här finns bl.a. 2 kopparstick över Finspångs slott.

 

En riktig raritet i samlingarna är ett verk som förebådar nya tiders tänkande.

Adam Smith gav ut "Wealth of Nations" Där kritiserade han det rådande samhället och förebådade nytt ekonomiskt tänkande.

Det magnifika exemplaret i Finspångssamlingen består av 2 volymer bundna i robust skinnband, tryckt på lumppapper av bästa kvalitet.

 

Dessa exempel är endast några av de fantastiska böcker i äldresamlingarna.

Tycker du att det verkar spännande och intressant, läs Ola Gustafssons " I Bråvalla bokskog-bibliofila exkursioner"! 

 

Östergötlands Vallongille avslutade dagen med lunch på restaurang Lingonfabriken.

 

Skrivet av Karin Fors      Foto Kenth-Inge Fredriksson

 

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

  1. ÖVG:s medlemmar samlas utanför Norrköpings Stadsbibliotek.

2. Vi lyssnar på föredrag i samlingssalen.

3. Bibliotekarie Ola Gustafsson berättar om böcker från äldresamlingarna.

4. ÖVG:s ordförande Lennart Danielsson t.h. tackar Ola Gustafsson för en mycket intressant föreläsning.

 

 

Östergötlands Vallongille hade medlemsträff i Nyköping den 25 maj 2019.

Vi samlades på Nyköpings Kulturarvsmuséum "Stadsvakten".

Muséet är beläget i två gamla industrifastigheter - den äldre från 1750-talet -

den senare från 1850 - talet.

 

På muséet "Stadsvakten" visades mycket av Nyköpings samhälls - och industrihistoria.

Just nu visades bl. a. Christer Nilssons Trollerimuséum, Gert Fredrikssons prissamling, en gammaldags

skolsal, bokbinderi, textiltillverkning och om uppfinnarbröderna Hult.

 

En del av muséet var företaget "Metalltryckaren" som startades 1930 under namnet Nyköpings Cicelörverkstad, 

senare Tennverkstaden i Nyköping AB. Här fanns alla maskiner bevarade i sitt ursprungsskick - som man lämnade dem 1999

när firman upphörde.

 

Efter sedvanligt kaffe med smörgås förflyttade vi oss till föreläsningsdelen.

Lennart Danielsson inledde med en tyst minut för Yvonne Hägg som nyligen avlidit.

Hon tillsammans med Birger Persson var initiativtagare till Östergötlands Vallongille för 20 år sedan.

 

Vi välkomnades av Lars-Göran Pettersson som berättade om muséet och om 

Södra Sörmlands Industrihistoriska Förenings (SSIF) projekt: "Vallonerna i Nyköping".

 

Åke Gustavsson har ett brinnande intresse för Nyköpingstraktens historiska industriutveckling och

vallonernas betydelse för den.

Han berättade att Willem de Besche kom till Nyköping 1595.

Mäster Willem hade fått tjänst hos Hertig Karl för att utveckla och införa ny teknik inom bergsbruket.

Vintern 1607 - 1608 fick han i uppdrag att värva valloner i sitt hemland.

Ett trettiotal kom till Nyköpingsområdet.

 Här fanns redan malmen, skogen och vattenkraften.

Vallonerna kom med ny kunskap och ny teknik.

 

Fada, Bränn-Ekeby, Nävekvarn och Grishyttans bruk var de fyra viktigaste vallonbruken i Nyköpingstrakten.

Här göts de flesta kanonerna till den tidens svenska krigsmakt.

 

Det var Mäster Willem och hans valloner som byggde upp vapenindustrin i Sverige.

Willem de Besche stannade i Nyköping till 1618 då han flyttade till Finspång.

 

Inger Fernberg fortsatte sedan att berätta om de valloner som kom till Nyköping.

Hon hade tagit reda på namn och sysselsättning på många av dem.

 

Kaj Eriksson visade sitt bildspel om kanoner och kanontillverkning.

 

Sedan promenerade vi utefter den strömmande Nyköpingsån, genom planteringar och grönskande träd till NK-villan.

Där avslutade vi träffen med gemensam lunch.

 

Skrivet av Karin Fors   ÖVG

Bilderna har tagits av Kent-Inge Fredriksson.

 

1. Lars-Göran Pettersson på muséet "Stadsvakten" i Nyköping.

 

2. Intresserade åhörare lyssnade på Åke Gustavsson.

 

3. Åke Gustavsson berättade.

 

4. Inger Fernberg berättade fängslande om Willem de Besche.

 

5. Kaj Eriksson visade sitt bildspel.

 

6. Lennart Danielsson tackar Lars-Göran Pettersson för besöket på "Stadsvakten".

 

7. "Metalltryckaren" med gamla verktyg

 

 

8. Interiörbild av den gamla verkstaden "Metalltryckaren"

 

9. Samling utanför muséet "Stadsvakten".

 

10. Gammalt industriminne

 

Årsmöte 23 mars 2019

I år hade Östergötlands Vallongille förlagt sitt årsmöte till f.d. Ölstads Missionshus i Finspång, numera Stjärnborgs Kök.

 

Förväntansfulla deltagare bänkade sig kring borden i den gamla kyrksalen.

Vi började som vanligt med kaffe och smörgås.

Årsmötet genomfördes i rask takt.

Lennart Danielsson omvaldes som ordförande för det kommande verksamhetsåret.

Övriga ledamöter i styrelsen blev : Guy Gustafsson, Ewa Brandberg, Karin Fors, Björn Eriksson, Annika Arvidsson-Rosén 

och Kent-Inge Fredriksson.

 

I år var det 20 år sedan Östergötlands Vallongille bildades. Initiativet därtill togs av Yvonne Hägg och Birger Persson.

Vallongillet presenterade därför en jubileumsskrift om ÖVG:s arbete under 20 år.

 

Boken innehåller många olika artiklar om vår verksamhet. Där finns referat från våra utflykter och resor.

 Där finns berättelser om vallonerna och hur de värvades till de svenska järnbruken.

Här berättas också om några av de mer kända vallonerna som kom till Sverige och om hur deras liv här kom att bli.

Fram och baksida pryds med den vallonska röda tuppen.

Alltihop varvas med vackra färgbilder.

 

Sedan berättade Lars-Otto Gullman om konstgjutaren Carl Mertens och hans verksamhet i Finspång.

Carl Mertens föddes 1802 i Berlin.

Han utbildades och anställdes vid det statliga gjuteriet där.

I Berlin träffade Mertens den svenske Gustaf Magnus Schwartz som fått i uppdrag att bygga upp ett gjuteri i

anslutning till Teknologiska Institutet i Stockholm. Schwartz erbjöd Mertens att inrätta ett sådant.

Mertens tackade ja till erbjudandet och reste till Stockholm 1826.

När Mertens kom till Stockholm fanns det inga pengar till uppbyggnaden.

I Stockholm träffade Mertens emellertid ägaren till Finspångs Bruk Gustaf af Wetterstedt och anlitades av honom 

som konsult för att föreslå förbättringar vid bruket i Finspång.

 Carl Mertens anställdes vid Finspångs Bruk som arbetsledare i gjuteriet 1827.

Mertens inrättade också ett mindre gjuteri i ett litet hus som kallades Kapernaum.

Där ägnade han sig åt konstgjutning i järn med filigrantunna smycken som specialitet.

Mertens tillverkade förutom smycken många andra föremål i gjutet järn.

Det var bl.a. fruktfat och skrin i genombrutet järn, gravmonument, ljuskronor, apostlamedaljonger och trädgårdsurnor.

I Finspång kan vi också beundra Mertens " Järntempel " som står på en kulle.

Han göt även ett krucifix som skänktes till Risinge Kyrka.

Carl Mertens gifte sig med Beata Hallberg 1839 och fick med henne 4 barn, en son och tre döttrar.

Han pensionerades 1862 men fortsatte med konstgjutningen ända till sin död 1882.

Mertens begravdes på Risinge nya kyrkogård men vi vet inte exakt var.

 

Efter den intressanta föreläsningen om Carl Mertens avslutade vi samlingen med gemensam lunch.

 

 

Skrivet av Karin Fors.

Bilderna tagna av Kent-Inge Fredriksson.

 

1. F.d. Ölstads Missionshus, numera Stjärnborgs Kök

 

2.  Goda smörgåsar till kaffet.

 

3. Alla församlade i matsalen.

4. Lennart Danielsson tackar Lars-Otto Gullman med 

ett exemplar av jubileumsskriften.

 

 

 

 

 

 

Resan till Skyllberg

 

En vacker sensommardag, den 15 september , åkte Östergötlands Vallongille på sin höstresa till Lerbäcks Bergslag, nära gränsen till Närke. Bussen hämtade upp deltagare i Finspång, Norrköping och Linköping.

Det var glada och förväntansfulla röster som hördes i bussen.

Vår första anhalt dök plötsligt upp i skogen. Då hade vi kommit fram till Trehörnings hytta i Mariedamm.

Där blev vi mottagna av Hembygdsföreningens ordförande Ingela Oxelgren som följde oss under dagen.

Vi blev  bjudna på kaffe med dopp och fick en kort information om hur besöket var upplagt.

Efter kaffet blev vi uppdelade i två grupper. Den ena gruppen fick besöka kolmilan där ett antal karlar hade hjälpts åt

att bygga upp en kolmila och sedan vakta den dygnet runt i en vecka. När vi kom stod milan och svalnade och skulle snart rivas.

Bosse berättade för oss att det var vallonerna som lärde oss att bygga resmilor där veden står upp i milan.

Björkved ansågs ge det bästa träkolet. Veden täcktes först med granris och kraftpapper och överst med kolstybb. Milan i Trehörning krävde 40-50 m3 skog och gav c:a 300 säckar träkol.

Förr i tiden  användes träkol  i masugnen. Dessa 300 säckar kommer dock att säljas som grillkol.

Sedan förflyttade vi oss till hyttan.

Trehörnings masugn byggdes år 1636. År 1643 köptes masugnen av Louis de Geer. Han ägde redan Godegårds bruk som låg i närheten.

I masugnen tillverkades tackjärn som sedan fraktades till Godegårds bruk.

Där arbetades tackjärnet om till stångjärn.

År 1775 köptes Trehörnings masugn av familjen Grill. De byggde om anläggningen till den största och modernaste masugnen i Lerbäcks Bergslag.

Familjen Grill ägde masugnen fram till år 1888 då den köptes av Skyllbergs Bruk AB.

Trehörnings masugn blåstes för sista gången år 1889. Sedan stod den oanvänd och förföll i många år.

Masugnen restaurerades år 1932 av Lerbäcks hembygdsförening. Därefter har ytterligare ett par restaureringar utförts.

Trehörnings masugn ägs idag av Domänverket och förvaltas av Lerbäcks hembygdsförening.

Trehörnings masugn blev byggnadsminne år 2005.

Efter de intressanta visningarna hoppade vi in i bussen igen och kördes till Lerbäcks hembygdsgård. Det var ett så kallat hembygdscentrum där också kyrkan låg, det gamla kommunalhuset och Lerbäcks Teaterförenings lokal.

Vi tittade in i hembygdsgården där många fina miljöer från förra sekelskiftet visades.

Därefter åkte vi på slingriga vägar mot Rosendals festgård.

Där bjöds vi på en härlig lunchbuffé med dessert och kaffe.

Efter lunchen återstod ett besök.

Vi åkte till Skyllbergs herrgård där nuvarande ägaren Gustav Svensson tog emot oss. Redan år 1346 nämndes Skyllbergs Kungsgård.Till Skyllberg hör stora arealer jord och skog som skall förvaltas. Eftersom det var lördag var Skyllbergs Bruk stängt.

Gustav Svensson berättade att Skyllberg var ett vallonbruk där bl.a. fem generationer de Geer bott.

Numera finns endast två spiktillverkare i landet, Gunnebo och Skyllberg.

Eftersom spikanvändningen har minskat har bruket fått satsa på andra produkter t.ex. kraftledningsmaterial, kontaktledningsstolpar, mobiltelefonmaster och kraftledningsstolpar.

Vi gick en promenad i den välskötta parken runt herrgården. Där fanns många stora gamla träd, av vilka en del tyvärr drabbats av almsjukan.

Den vita herrgården låg där pampig i parken med fyra flygelbyggnader. I parken fanns även några minnesstenar som rests när Skyllberg haft kungligt besök. Vi fick stiga in i den fina lekstugan där många dockor bodde. Här fanns även ett växthus där en del stora blomkrukor vinterförvarades.

Efter promenaden fick vi dricka kaffe i det omgjorda arbetshäststallet. Här hade tidigare 12 arbetshästar hysts.

Vår ordförande Lennart Danielsson avtackade Ingela Oxelgren och Gustav Svensson  med den speciella handduken med vårt eget märke på, Finspångskanonen.

Sedan började vi återfärden.

Det hade verkligen varit en dag när vi fått se och lära oss så mycket nytt om en trakt som låg nära oss men som vi hittills inte vetat så mycket om.

 

Skrivet av Karin Fors ÖVG

 

 

Trehörnings masugn i Mariedamm

Skyllbergs herrgård

Lennart Danielsson (t.v.) avtackar Gustav Svensson

 

Fotograf: Kent-Inge Fredriksson ÖVG

Östergötlands Vallongilles höstresa till Åkers Styckebruk 2017

Årsmöte 2017

Östergötlands Vallongille har haft årsmöte på Arbetets Museum i Norrköping. 36 medlemmar deltog. Till ordförande valdes Lennart Danielsson. Övriga ledamöter i styrelsen är Ewa Brandberg, Guy Gustafsson, Björn Eriksson, Karin Fors och Annika Arvidsson-Rosén. Innan årsmötet besöktes utställningen:? Valloner ? arvet till svensk stålindustri?. Vallongillet guidades runt av Olivier Guyaux från Atelier l ´Imagier från Bryssel och av muséechef Niklas Cserhalmi.Efter årsmötet intogs lunch på restaurang Laxholmen. I bildarkivet finns följande bilder

1. Muséechef Niklas Cserhalmi t.v. berättar om vallonutställningen.  

2. Olivier Guyaux från Atelier de l` Imagier i Bryssel berättar om vallonernas liv.  

3. Åhörare på vallonutställningen.  

4. Olivier Guyaux berättar. I bakgrunden gamla bilder på vallonernas liv i Vallonien.  

5. Besökare på vallonutställningen.

6. Östergötlands Vallongilles årsmöte 11 mars 2017 på Arbetets Museum.  

7. ÖVG: s årsmöte med ordförande Lennart Danielsson samt sekreterare Ewa Brandberg.  

8. Lunch på Restaurang Laxholmen på muséet.  

9. Lunch på Restaurang Laxholmen.  

10. Östergötlands Vallongilles ordförande Lennart Danielsson omgiven av Sällskapet Vallonättlingars ordförande Anders Herou samt Martine Leclercq från Belgiska ambassaden i Stockholm.

Resan till Roslagen

 

Årsmöte referat

Lördagen den 19 september

Östergötlands Vallongille har besökt Risinge Hembygdsgård och S:ta Maria kyrka i Risinge. Guider från hembygdsföreningen visade hembygdsgården och den gamla kyrkan. Samlingarna i museet imponerade på de 35 deltagarna. Många av föremålen är gamla och många är av en ålder, som deltagarna kände igen från far- och morföräldrar. Samlingen är imponerande och är pedagogiskt exponerade. S:ta Maria kyrkas historia berättades på initierat och kunnigt sätt. Deltagarna kände historiens vingslag när kyrkan utvecklingsfaser berättades. Efter visningarna förflyttade sig sällskapet till en närbelägen restaurang för lunch. Sammankomsten avslutades med ett föredrag av universitetslektor Edgar Almén, som berättade om ”Vallonernas reformerta tro”. Föredraget kommenterades med många ”aha-upplevelser”. Vi insåg att vallonerna inte var kalvinister på ett sätt, som man tidigare trott. Den reformerta trons utveckling fascinerade åhörarna. Säkert hade vallonernas tro skapat frågor hos allmänheten och förtret bland prästerskapet på 1600-talet.

Mingel innan Hembygdsföreningen tar över. Våra guider.

Snart börjar föredraget. Här avtackas vår födragshållare av vår ordförande. Fotograf Kent-Inge Fredriksson