Onsdagen den 24 juli 2024

Referat

Resan till Vånga den 16 september 2023.

Lördagen den 16 september samlades 33 medlemmar från Östergötlands Vallongille

på Vånga Hembygdsgård. Det var riktigt sensommarväder med blå himmel bortom

Vångas vita kyrktorn. 

Arne Hultkvist hälsade oss välkomna och berättade om hembygdsgården. Kullen där

hembygdsgården ligger har från början varit prästgårdens kohage.

De första husen som kom på plats var en gammal loftbod samt Fridhemsstugan som

är en gammal ryggåsstuga. Smedjan hade tänts upp för vår skull, 

för att vi skulle få se och påminnas om våra förfäders hårda arbete och slit i hyttor och smedjor.

Det största huset var Käslingestugan där vi serverades kaffe med goda smörgåsar och

hembakad sockerkaka. Efter kaffet kunde vi gå runt bland de olika husen.

Muséet innehöll många föremål från självhushållningens dagar. Arkivet var inrymt i 

Ribbingsholmsstugan. Där kunde man bl.a. studera gamla kartor och gamla fotografier.

Fridhemsstugan bestod av ett enda stort rum, ett litet kök och en farstu. 

Här fanns inget innertak utan det var öppet ända upp mot takåsen. Här bodde säkert en hel familj,

kanske tre generationer tillsammans.

Efter besöket på hembygdsgården förflyttade vi oss till Bygdegården "Klippan".

Där möttes vi av Jan-Olov Olsson som hade tagit reda  på mycket om Wånga Bergslag 

och berättade för oss:

" I Vånga Bergslag har man endast brutit bergmalm. Man vet inte exakt när järnhanteringen började. 

Handlingar som skulle kunnat visa det försvann i en eldsvåda i Riksarkivet i Stockholm 1697.

År 1282 drog man in prästernas järntionde i Norra Östergötland som en skatt till kronan.

Digerdöden härjade c:a 1350. Endast ett fåtal personer överlevde inom socknen. 

Man tror att efteråt förekom en viss invandring från Dalarna eftersom Vångadräkten påminner 

om vissa daladräkter.

De äldsta uppgifterna om hyttor inom Vånga socken är att Lada hytta fanns 1386 och 

att Bagghyttan fanns 1377. År 1450 nämns Stenshyttan.

Vid brytning av malm användes i gamla tider "tillmakning". Då eldade man på berget för att 

berget skulle bli hett. Sedan hällde man på kallt vatten så att berget sprack i bitar.

Vid byggnationen av Linköpings domkyrka 1480 användes järn från Vånga.

Biskop Henrik Tidemansson ( Biskop i Linköping 1465-1500) var byggherre vid byggandet av 

biskopsborgen Munkeboda i Norsholm, vid byggandet av Biskopshuset i Vadstena och 

vid byggandet av domkyrkan c:a 1515. Då hade kyrkan ännu inget torn.

Gustav Vasa hade noggrann kontroll med skatteindrivning av järnhanteringen.

Hyttlängder finns bevarade från Vånga.

År 1542 anlades en hammarsmedja vid Orga. En koppargruva fanns också vid Lada.

År 1580 lades grunden till Finspångs Bruk. Wellam de Besch drev verksamhet

till början av 1600-talet då vallonerna började anlända.

År 1644 instiftades Bergskollegium som var kronans kontrollmyndighet.

Efter Wellam de Besch tar de Geer över och fortsätter verksamheten 

som då bestod av tillverkning av kanoner och handeldvapen.

Under 1600-talet fanns i huvudsak två gruvfält i Vånga, Storgruvefältet och Glansgruvefältet.

Hemmingstorps hytta var verksam 1647- 1747.

Under 1700-talet började malmen sina. Vånga Bergslag började avvecklas och 

Finspångs Bruk drog sig ur verksamheten vid gruvorna. Beslutet att Bergslagsrättigheterna 

upphörde kom 23 januari 1830. Bergslagskollegium avvecklades 1850.

Då började industrialiseringen av Sverige på allvar."

Efter det spännande föredraget avslutade vi besöket med en härlig "landgång", dricka, kaffe och kaka.

   Skrivet av Karin Fors

Samling framför Käslingestugan.

 

 

 

Arne Hultkvist berättar om hembygdsgården.

 

 

 

I Klippan berättar Jan-Olof Olsson om Vånga Bergslag.

 

Lyssnar på Jan-Olov Olsson

Foto Guy Gustafsson

 
 
 
 
 
 
 

 

 

 


 

 

                                                                                                                                                                                                               

            

          

Utflykt till Gusum den 3 juni 2023.
Östergötlands Vallongille genomförde sin vårutflykt den 3 juni 2023.

I år gick resan till Gusum i södra Östergötland. Vi träffades vid Gusums Hembygdsgård
i Lill-Åby strax utanför centrala Gusum.
 
Hembygdsgården utgjordes av två gamla gula bostadshus i trä med vita knutar.
Här hade 4 familjer en gång bott. Nu bjöd hembygdsföreningen in oss på kaffe och fralla i 
det pietetsfullt möblerade huset med originaltapeter. Vi drack vårt kaffe medan vi lyssnade 
på Göran Pettersson från hembygdsföreningen. Han berättade att Henrik de Try, som var vallon, 
köpte skattegården Gusum och anlade ett kanongjuteri 1653. Han anställde 16 personer 
varav 4 valloner. Här fanns god tillgång till vattenkraft och skog. Malmen kunde man transportera 
till platsen där den behövdes. Man hade endast 10 km till Valdemarsviken vilket var gynnsamt 
ur handelssynpunkt.1661 upprättades även ett mässingsbruk som huvudsakligen tillverkade mässingstråd.
Redan 1661 lades järnbruket ner. 1702 startades ett knappmanufakteri som tillverkade knappar, spännen
och andra småartiklar i mässing. 1742 startades knappnålsfabriken. Knappnålar var den viktigaste 
produkten för bruket fram till slutet av 1800-talet. Under de 200 år som man tillverkade knappnålar 
beräknas 214 miljarder knappnålar ha tillverkats.
1881 startade även tillverkning av ljusstakar, ljuskronor och lampetter i mässing.
Denna tillverkning upphörde 1920 men föremål såldes ända till 1925 p.g.a. stora lager.
Som första företag i Sverige startade Gusums Bruk tillverkningen av blixtlås 1931.
Viratillverkning började 1892. Viradukar användes inom pappersindustrin.
1949 upphörde tillverkningen av knappar , spännen, häktor, byglar m.m. 
I stället startades tillverkningen av mässingsband och stänger.
De olika delarna av bruket såldes av till andra företag under 60-70-och 80-talen.
1988 gick Gusums Bruk AB i konkurs.
Blixtlåstillverkningen fortsatte i ny regi till nedläggningen 1994.
Viratillverkningen levde kvar i andra företag till våren 2010.
 
Nu förs traditionen vidare av Nordic Brass Gusum AB som framställer mässing. 
De köper in mässingslager och smälter ner . Sedan tillverkas stänger, tackor och muttrar i
mässing men också elkomponenter, låsdetaljer, prydnadssaker och VVS-tillbehör som kranar och duschhandtag.
 
Efter den spännande berättelsen om Gusums Bruk förflyttade vi oss en bit till Gusums Bruksmuséum 
Här fick vi också en intressant guidning om muséets c:a 250 föremål.
Det fanns en modell av Gusums Bruk och en gammal "maskin" där knappnålar tillverkades. 
Vi såg många mässingsljusstakar, hyskor, hakar och nålar.
En fin ljuskrona hängde i entrén . Den största ljuskronan som tillverkats här hänger i Visby domkyrka. 
 
Efter all spännande kunskap om Gusums Bruk  styrde vi kosan mot Rasta i Ringarum. 
Där väntade lunch. Långbordet var dukat och vi lät oss väl smaka av fläskytterfilé, potatis, sås, gelé och grönsaker.
Våra guider hade tidigare under dagen fått vår "vallonhandduk" som tack.
Innan vi skildes åt gav vi Björn en varm applåd för att han ordnat en så trevlig utflykt för oss.
 
 
Skrivet av Karin Fors   ÖVG
 
 
Vacker interiör i hembyggsgården
 
 
 
 
Vår guide på hembyggsgården
 
Vår guide vid Gusums Bruksmuséum .
 
 
De första knappnålarna gjordes en och en för hand.
 
 
 
Mycket olika produkter från Gusum
 
Foto Guy Gustafsson

 

 

 


 

 

                                                                                                                                                                                                                 


            

                                                                                           


 

                                                                               


 

                                                                      


 

                                                                        


 

Östrgötlands Vallonngillea årsmöte 2023.

Lördagen den 18 mars träffades vi från ÖVG på Hugos restaurang i Finspång.
Här var vi även förra året när vi genomförde vårt årsmöte.
Hela 40 medlemmar hade infunnit sig.
 
Vi samlades först runt kaffe och fralla. Många kom från Finspångstrakten 
men en del hade rest längre. Då smakade det med kaffe och tilltugg.
 
Årsmötesförhandlingarna gick snabbt. 
Lennart Danielsson omvaldes som ordförande. Guy Gustafsson kvarstår 
som kassör och Ewa Brandberg kvarstår som sekreterare.
Övriga ledamöter i styrelsen är Karin Fors, Björn Eriksson och Kent-Inge Fredriksson.
Revisorerna Lars-Arne Esping och Sylvia Esping omvaldes.
Annika Arvidsson-Rosén avtackades med en liten gåva för sitt arbete i styrelsen.
ÖVG hade under förra året, förutom årsmötet, gjort två resor med medlemmarna.
En resa gick till Kristinefors / Skönnarbo och den andra till Löa hytta och Tysslingens 
Naturcenter.
Revisorerna gav styrelsen ansvarsfrihet för det gångna året.
 
När årsmötet klarats av fick vi lyssna på Johan Birath från Boxholm.
Han kåserade livfullt om vallonernas liv och hur de flyttade mellan bruken.
 
Vallonerna var den första stora invandringsvågen till Sverige och gav oss början till vårt välstånd.
Man flyttade ofta mellan bruken därför att det var samma värld, en värld man förstod.
Det var en patriarkalisk värld där patron / greven var den gode herren.
Han månade om sina anställda och ville att de t.ex. skulle få en trygg ålderdom.
Det fick de genom att patron gav de anställda gratis bostad och vedbrand när 
de blev gamla och inte kunde arbeta mera.
Bruken hade ofta en egen subkultur. Om man gjorde något felsteg blev man inkallad
till inspektorn och fick en rejäl utskällning men sedan var man förlåten.
 
Smederna stod högt i kurs och hade t.ex. egna kyrkbänkar i kyrkan.
Smedmästare var efterfrågade. Ofta drev de en härd i hyttan där mästersmeden,
mästersven och drängarna arbetade.
De kunde alla bo tillsammans i mästers storhushåll.
 
Det var 350-500 smeder som kom till Sverige från Valloniet.
En del flyttade tillbaka men många stannade kvar.
De var calvinister men i Sverige hade de religionsfrihet.
Vallonerna gifte sig ofta inom gruppen i flera generationer.
De hade en fin gemenskap där alla hjälptes åt.
 
Johan Birath hade många släktingar som i generationer arbetade på bruken 
i Finspång och Boxholm. De flyttade mellan bruken.
Johans farmor och systrar hamnade till slut i Boxholm.
Det är känt att de hade dåliga tänder och så dåliga knän 
att de fick gå baklänges i trappor.
 
I början av 1900-talet kom den stora bruksdöden och många 
av de gamla bruken fick läggas ner om man inte kunde satsa
på den nya tekniken.
 
Efter Johans spännande berättelser var det dags för lunch.
Vi åt kycklingfilé med en utsökt potatisgratäng, därtill god sås och sallad.
Kaffe och kaka hörde också till.
 
Mätta och belåtna styrde vi kosan hemåt.
 
 
 
Skrivet av Karin Fors 
 
 
 
1. Årsmötet hölls på Hugos restaurang i Finspång.
 
 
2. Johan Birath avtackades efter sitt kåseri.
 
 

Bilderna är tagna av Kent-Inge Fredriksson

 

Den 24/9 2022. Bussutflykt till Löa Hytta och Tysslingens Naturcetrum i Rånnestad den 24 september.
Gunilla Ivner hade erbjudit sig att arrangera denna utflykt.
27 medlemmar gav sig i väg med Pelles Buss från Finspång.
Gunilla hade genom sina kontakter i trakten ordnat intressanta guidningar och en utsökt buffélunch på värdshuset Älgen.
Ewa Brandberg stod för ”lördagsgodiset” under bussresan. Resan blev väldigt lyckad och till allas belåtenhet.

Den 14 maj 2022 utflykt till Kristinefors/Skönnarbo och Tjällmo .
Annika Arwidsson-Rosén hade tillsammans med Gunilla Ström från Tjällmo Hembygdsförening satt ihop ett trevligt program. Med promenad och guidning. Vi avslutade med en stor räksmörgås på Tjällmo Hembygdsgård.
25 medlemmar deltog i utflykten

Årsmöte den 12 mars 2022.
Östergötlands Vallongille har avhållit sitt årsmöte i Finspång den 12 mars.
Styrelsen kom efter valen att bestå av samma personer som tidigare. Årsmöte omvalde Lennart Danielsson som ordförande på 1 år. På 2 år omvaldes ledamöterna Guy Gustafsson, Ewa Brandberg och Kent-Inge Fredriksson. Även revisorerna Sylvia och Lars-Arne Esping omvaldes. Ny revisorssuppleant blev Ylva Persson.
Efter mötesförhandlingarna berättade Lars-Otto Gullmar under rubriken ”Valloner och kanoner”. Hans föredrag visade hur kanontillverkningen till en början var små kanoner, som närmast var till för att skrämma människor och kavalleriets hästar. På ett pedagogiskt sätt berätta Lars-Otto Gullmar hur kanontillverkningen sedan förfinades av vallonerna genom de metoder dessa tog med sig till Sverige.
37 medlemmar deltog i årsmötet, som avslutades med en gemensam lunch.

Östergötlands Vallongille hade ett välbesökt årsmöte den 15 mars 2020.
Vi träffades återigen i Ölstad gamla missionshus i Finspång.
Missionshuset används numera av Stjärnborgs Kök men har fortfarande kvar sin lantliga charm.
Vi samlades runt borden, småpratade och drack kaffe med fralla.
Därefter inleddes årsmötet.
Lennart Danielsson omvaldes som ordförande, liksom Guy Gustafsson och Ewa Brandberg som sekreterare.
Övriga ledamöter i styrelsen blev Karin Fors, Björn Eriksson, Kent-Inge Fredriksson och Annika Arvidsson-Rosén.
Vallongillet hade bjudit in Bo Lindén för att han skulle berätta om Lotorps bruk, så efter förhandlingarna klev han upp i talarstolen.
Bo Lindén har forskat om Lotorps bruks historia i många år och även fått fram många gamla fotografier, bilder och kartor.
Till dessa bilder berättade han om brukets historia.
Bo berättade att brukspatron Gilius de Flon  (1600-1669) var gift med Anna Maria Thierry (1610-1687).
De hade 5 barn, Johan, Maria, Gilius d.y., Vilhelm och Petter.
Mäster Gilius de Flon benämns formeur (formare) i ett kontrakt hos Louis de Geer.

Mäster  bodde på Grostorp.
Han tog kontakt med bönderna i Lotorps by och fick lov att arrendera strömmen nedanför byn mellan Ormlången och Gron.
Byggnationerna kom igång 1635.
År 1698 finns Lotorps bruk med på en karta.
År 1700 fanns 12 anställda med Olof Andersson som hammarsmedsmästare.
Förvaltare Carl Ekman övertog Finspångs Styckebruk och köpte det från de Geer1856.
I köpet ingick då även Lotorps bruk.
Då lät Carl Ekman bygga en järnväg mellan Finspång och Lotorp.
Vagnarna drogs av hästar.
År 1876 köpte Carl Ekman in ångloket "Lotorp 1"
I Finspång byggdes då en ny järnvägsbro där tågen med järnmalm och smidesprodukter kunde forslas ut i världen.
Carl Ekman skaffade sig även en tjusig salongsvagn med stoppade möbler. Vagnen finns idag på järnvägsmuséet i Gävle.
Lotorps bruk var en enorm anläggning. 
I slutet på 1800-talet levererade bruket propellrar, vevaxlar och vevstycken till maskiner.
Det mesta levererades till staten.
Ångbåten "Färdig" fraktade ved från Sandudden till Lotorp. Järnmalm kom från Flasbjörke och Börgöls gruvor.
År 1800 byggdes Lotorps herrgård.
I Lotorp fanns ingen affär.  Folk handlade mest på marknader
Butarna (transportarbetarna) köpte in varor och en affär öppnades i en av herrgårdens flyglar..
2 gånger i månaden fick Lotorparna åka gratis med tåget in till Finspångs marknad för att handla.
Lotorps storhetstid som järnverk började vid mitten av 1800-tale
År 1905 fick brukets stålgjuteri läggas ner.
År 1915 genomfördes det sista arbetsskiftet vid smältugnssmedjan.
År 1917 hade Fiskeby köpt Yxvikens sågverk.
År 1918 köptes Lotorps bruk av Fiskeby.
År 1919 las bruket ner. Det sista var martinverket och ånghammarsmedjan.
År 1962 gick det sista tåget på Lotorpsbanan.
I dag är rälsen uppriven och banvallen har blivit cykelbana som på så många andra ställen.
Ingenting finns kvar av Lotorps bruk.
Där det för ett antal år sedan anlades en fotbollsplan inom det gamla bruksområdet hade Fiskeby tillverkat slipers som impregnerats med arsenik.
När detta upptäcktes stoppades omedelbart allt nyttjande av planen.
Därför står den nya planen idag öde och oanvänd.
Vi var alla mycket imponerade av Bo Lindéns intressanta föredrag.
Som tack för detta överräckte vår ordförande en speciell gåva, en handduk med Vallongillets logga, en kanon, på.
Vi avslutade vårt årsmöte med en god lunch.
 
Skrivet av Karin Fors ÖVG
 
1.Lennart Danielsson i Ölstad Missionshus
 
2.Årsmötesförhandlingarna var välbesökta.
 
3. Bo Lindén berättade om Brukspatron Gilius de Flon och hans familj.
 
4. Bo Lindén berättar.
 
5. Lennart överräcker vår tackgåva till Bo Lindén.
 
6. Många lyssnade intresserat.
 
7. Nu är det slut.
 
8.Bo Lindén framför den vackra väggmålningen i Ölstad Missionshus.
 
Fotografierna är tagna av Kent-Inge Fredriksson

 

Östergötlands Vallongille hade sin höstträff den 19 oktober 2019.

Vi träffades ett 30-tal personer utanför Norrköpings Stadsbibliotek i det vackra höstvädret. 
Träden i promenaderna lyste rödgula.
 
Ola Gustafsson mötte upp och visade in oss i biblioteket.
Först till ett samlingsrum där vi kunde dricka vårt medhavda kaffe 
och sedan till en föreläsningssal där vi bänkade oss.
Ola Gustafsson är bibliotekarie och enhetschef på Stadsbiblioteket.
Hans stora intresse är kulturarvsfrågor med fokus på bokhistoria.
Han är satt att förvalta muséets äldre boksamlingar.
Den mest värdefulla är "Finspångssamlingen" som innefattar 450 års bokhistoria.
På de Geerarnas tid förvarades böckerna på Finspångs slott.
Slottet i Finspång var en samlingsplats för kultur och teater och många gäster kom dit.
Brukspatronerna gjorde långa resor och köpte böcker på mässor utomlands.
Böckerna innehöll senaste rön inom metallurgi, vetenskap, religion och ekonomi.
I slutet av 1800-talet kom Finspångs bruk på obestånd och tvingades sälja boksamlingen för 1 krona/ volymen.
Samlingen innehöll 35.000 böcker.
Första gången boksamlingen katalogiserades var 1747.
Samma sak gjordes ytterligare en gång 1883.
År 2010 lades böckerna in i en databas.
Detta gör att forskare över hela världen kan gå in och ta reda på vilka titlar som finns.
 
Ola Gustafsson berättade att de tidigaste böckerna skrevs på pergament.
De skrevs för hand med gåspenna och bläck.
Ofta utvecklades den första bokstaven på en sida till ett helt konstverk, s.k. anfang.
Böcker som trycktes före boktryckarkonsten på 1500-talet kallas inkunabler.
De trycktes på lumppapper.
 
En av de finaste handskrifterna från samlingarna är en tidebok, en katolsk bönebok, skriven på pergament, 
troligen från 1440-talet.Den har också utsökta bilder, tecknade och färglagda för hand.
Gustav Vasas bibel är tryckt på svenska.Här får det moderna svenska språket sin form.
Vasabibeln trycktes i 2000 exemplar.
 Kungen beslöt att alla församlingar i Sverige skulle införskaffa denna bibel för egna pengar.
Vasabibeln från Finspångssamlingen är i ett utmärkt skick med texten Biblia på bokryggen.
I äldresamlingarna finns också : "Sju böcker om människokroppen."
Det var den belgiske läkaren Andreas Vesalius som publicerade böckerna på 1500-talet.
Eftersom han s